min gudomliga komedi

okej så här är det. jag håller på och läser en bra bok just nu. och för någon kväll sedan när jag låg och läste så blev jag plötsligt jättetvungen och ivrig att diskutera en speciell sida (för att vara exakt,sida 153) ur boken jag precis läst med johan. han var tyvär inte på diskutera-filosofera-lyssna humör och faktsikt så blir han lite grinig när man stör honom i hans oerehört viktiga madman maraton. men jag läste iaf upp stycket högt och tydligt dock så fick jag börja om några gånger för ibland började jag skratta av nån konstig anledning och ibland så var jag tvungen att läsa om stycket tyst för mej själv för jag var tvungen att reflektera och tänka på vad de egentligen stog etc, iaf, johan började tröttna ganska rejält men efter ett tag så hade jag läst upp hela texten.
spänningen var olidlig och jag var (igen)mycket ivrig över att få börja reflektara och diskusitera texten tilsammans men tyvär så var responsen inte derekt som jag hade velat. Johan fattade inte alls vafan de va jag ville diskutera coh prata om, ;OCH??JAHA???!!VA???!!!!!! ,var ungefär hans svar.

jag kunde inte förstå honom!!! här hade jag v'rldens text med massa intressanta och kluriga saker som man kan diskutera i evigheter (typ) oså säger han VADÅ??!!!! jag började iaf babbla på om 'vår sorgliga oförmåga att hålla lyckan vid liv, taoister, gud, död och gudomligheter.
herregud, de hela spårade och om jag ska avluta detta kort så slutade de med att vi nästan börja bråka och johan höjde rösten och kläckte ur sig massa saker (nästan som om det var mitt fel!); varför skapade gud världen med massa orättvisor, varför skapade han ondska???!?!?!?!, varför varför blablablaaaaaaaa (JAG VET INTE??!!!)sedan sa han att han nog inte tror på någon gud medan jag tror att de finns något mer, högre, gudomligt än människan. då ville johan veta exakt vad gudomlighet betyder.eh, jag började förklara som jag tycker och tänker, dock inte tillräckligt bra så jag fick vända mig till NE. (sorgligt nog hittade jag ingen bra definition)klockan tickade, minuterna gick, spänningen var som bortblåst.
och där någonstans var det hela plötsligt slutdiskuterat. johan var okontaktbar,med ögon som fyrkanter stirrandes rakt in i burken, kanske hade han satt på play för länge sedan.

nu undrar du säkert vafan de egentligen stog på sidan etthundrafemtiotre men det orkar jag verkligen inte skriva nu. Inte efter den här romanen.

to be
continued,
THE END.